Embedded Files
Gratis studiecirkel i kreativt skapande!
Jag är så glad att äntligen släppa datumen för min kommande studiecirkel, tanken är att detta ska bli ett återkommande inslag på gården i framtiden.
Min konst föds ur mina känslor, mina tankar och funderingar.
En del skriver dagbok, jag målar.
Under 3 träffar kommer jag dela med mig av min process, jag hoppas kunna inspirera dig till att finna din kreativa kraft, ditt sätt att uttrycka dig på. För vi är alla olika och här vill jag att vi tillsammans skapar en kreativ och inspirerande miljö utan stress, krav eller prestation.
Denna gång riktar jag mig till dig som är 12-18 år, att delta är helt gratis jag bjuder på akvarellpapper och lånar ut färg och penslar. Ingen förkunskap krävs!
Det enda du behöver ha är en mobil med kamera.
Studiecirkeln körs i samarbete med Bilda och du kommer kunna anmäla dig via deras kanaler inom kort, vill du redan nu säkra en plats går det bra att höra av sig till mig via morvigart@gmail.com
Träffarna sker hemma hos mig på logen och i skogen, på Morvig art kulturgård i Haddäng, Gnarp.
sön 1/6 13'00-15'00 KÄNSLOR FÖDER KONST
Första träffen kommer jag berätta om min resa, visa och berätta om några av mina verk. Jag visar sedan lite hur jag jobbar och vi målar sedan kravlöst med akvarell.
sön 8/6 13'00-15'00 VAD ÄR "FINT"?
Träff nummer två ligger fokus på den eviga frågan om fin och fulkultur, vad är vackert? Och vem avgör det? Vi samtalar och funderar lite innan vi tar fram våra mobiler och ger oss ut för att hitta skönhet i det fula, det icke perfekta, det alldagliga.
Jag visar lite hur jag ser på min omgivning, hur en oväntad vinkel kan göra något till synes ointressant spännande.
sön 15/6 13'00-15'00 KRAFT
Att skapa både genom att måla, fotografera, skriva, sy, musik ger mig kraft. Det är något jag vill dela med andra, hur en pensel kan lugna ångest, hur musik bryter negativa tankar...
Sista träffen kommer vi prata om vad kreativitet betyder för dig, vi kommer tjuvtitta på sommarens första utställning RÖTTER och diskutera kring verken.
Sedan finns förstås tid att måla och fotografera.
Varmt välkommen till 3 kreativa söndagar hos Morvig Art Kulturgård!
(obs begränsat antal platser, först till kvarn gäller)
Förtvivlan
Sitter i ateljén och jobbar på ett verk som verkligen fångar dagens känsla,
förtvivlan.
Har så svårt att ta in det som skedde igår, tankarna går till alla drabbade förstås men de vandrar även in på förbjudet område.
Tänk om något skulle ske på skolan där min man jobbar och förtillfället även min son? Har aldrig tidigare haft en tanke åt det hållet men det meningslösa våld som sveper över landet skrämmer mig.
Tankarna far fram och tillbaka för varje regndroppe jag syr, förtvivlan.
Stjärnfall
Tänk om vi alla en gång var små stjärnor uppe på himlavalvet.
Små stjärnor som en efter en föll ner på jorden.
En landade här, en i Saharas Öknen, en på någon ännu oupptäckt liten ö någonstans på det stora blå...
Slumpen avgör.
Vem blir du? Får ditt stjärneljus växa sig starkare,
försvagas det?
Eller kanske slocknar det helt.
Den tanken slog mig plötsligt, jag låg i ett hett bad i totalt mörker och lät tankarna flyga fritt. Bästa sättet att låta det jag bär på inombords få komma upp till ytan. Snart hade tanken vuxit till en känsla, därefter kom en text och innan vattnet hunnit blivit kallt hade även en bild vuxit fram.
Nu har det gått några veckor och tanken, texten, bilden har nu vuxit till en hel utställning STJÄRNFALL.
I mörka oktober bjuder jag åter in till en magisk utställning längs kulturpromenaden i mörket, det blir även i år en konsert utomhus vid skogstrummorna.
"Det var kanske inte bra hemma, men det var allt hon kände till.
Hon var inte trygg där,
men hon var en trygghet, för sina syskon, för sin mamma.
Hon ser ut genom fönstret, upp på stjärnorna som glimmar.
Ensam i ett nytt hem, i en ny stad."
Nästan alla texter om små stjärnor jag mött i livet är färdiga, i maj ska jag om (planen håller) börja jobba med verken som ska få spegla texterna.
I oktober blir det vernissage och utställning, välkomna då!
Mina klänningar!
Något jag får mycket frågor om är min klädsel så idag tänkte jag svara på de vanligaste frågorna här samt ge lite tips för er som är sugen att skaffa er liknande plagg!
Varför?
En konstig fråga kan jag tycka men anledningen till att jag i princip alltid bär klänning är att det är bekvämt och att det passar min kropp. Jag har inte särskilt stor byst, en (i förhållande till höfterna) smal midja och på det en bred röv. Alltså är 50tals klänningar som gjorda för mig, jag köper en eller ett par strl mindre än vad jag normalt drar, för i och med att kjolarna är rundskurna får rövá alltid plats.
Det är tips nr 1, se till att köpa den strl som passar din överkropp! Är det stretch i tyget ta en strl mindre än du tror, har du stor byst kommer inte alla modeller/märken passa dig exempelvis klänningar som är i fast tyg och i modeller mer åt 30-40tal, där kan det vara lite trixit att klämma in tuttarna. Halterneck är sällan ett bra val mest för att det lätt blir tungt för nacken efter ett tag.
Varför underkjol?
Att ha en bomullsklänning som har så mycket vidd som mina har utan underkjol är = KATASTROF! Om man inte gillar att visa upp sina underkläder dvs...
Minsta lilla vindpuff tar tag i kjolen och innan du vet ordet av har du den över huvudet, har hänt mig fler gånger än jag vill erkänna. Så underkjol är svaret på problemet.
En riktigt rejäl underkjol har flera lager tyll som ger tyngd nog att hålla den på plats även när det blåser. En sådan underkjol kostar lite mer men de håller en evighet så det är väl investerade pengar, min äldsta fyller 9 år i mars och den håller ihop fint trots att den vart ute på en massa äventyr i skog och mark.
Jag köper mina underkjolar hos Johannas Rockabilly
Dessa från Banned Apparel är så mjuka och följsamma lite som att sitta på ett moln, Hell Bunnys kjolar är också helt ok men inte lika mjuka och fluffiga som dessa.
Hur gör du när du går på toa?
Den här frågan får jag ofta, för att gå på offentlig toalett som kan vara allt annat än fräsch med stora kjolar kan vara ett litet h-vete.
Även om man håller upp dem så är det en massa tyg och tyll som väller ut på sidorna och riskerar att doppas i allt möjligt äckel på golv och väggar. Man vill inte heller skrynkla ihop klänningen allför mycket då man sällan eller aldrig har möjlighet att stryka den 😜
Så jag gör så här:
1. Först böjer jag mig och tar tag i både klänning och underkjol längst ner på baksidan
2. Sedan börjar jag rulla kjolarna uppåt i en tight rulle
3. Jag rullar ända upp till midjan
4. Sedan tar jag rullen och lägger den framåt runt midjan
5. Den lilla del av kjolen som inte är en del av rullen stoppar jag helt enkelt ner innuti min lilla rulle som nu bildar ett paket på framsidan av mig
6. Sedan kan jag utan problem sätta mig på toan
När man rullar kjolen på detta sätt blir den inte skrynklig och man riskerar inte att underkjolens fluff flyr ut och landar på själva toalettstolen.
Hur kan dina klänningar hålla färg och form så länge?
Dels så har jag rätt många klänningar i god kvalitét som jag byter emellan, jag köper 1-3 nya klänningar per år beroende på vad jag hittar och ekonomi de är inte super billiga.
Men framförallt så tar jag hand om dem, de hänger på galge med godplats för kjolens vidd så de inte skrynklar ihop sig, varje gång du stryker din klänning sliter du på tyget.
Jag "tant" tvättar mina klänningar, dvs jag tvättar de delar som blir smutsiga och ofräscha. Alltså ev spill på klänningen och armhålen, kjolen nuddar knappt min kropp då jag alltid har underkjol så den blir väldigt sällan smutsig.
Jag handtvättar mina klänningar då tvättmaskinen sliter onödigt mycket på tyget. Det kan låta som en tidskrävande procedur men då jag som sagt byter klänning dagligen blir det väldigt sällan de behövs tvättas.
Är du alltid lika snygg?
Ja.. eller vad menas egentligen med den frågan? Jag har det utseende jag har och det ändras inte, eller tänker man att jag bara är snygg när jag har klänning och målade ögon?
Jag gissar att frågan egentligen är klär du dig alltid snyggt?
Svaret är ett rungande NEJ!
Jag jobbar mycket utomhus och springer runt i skogen eller så ligger jag på något golv och målar eller tänker så i mitt arbete som sker innan utställningar och sommar säsongen har jag en liten annan look.
Hur ser din makeup rutin ut, vad använder du för produkter?
Jag lägger 3-5 min på min makeup...
Ögonskugga 3 nyanser en ljus i grunden, en varmare på själva ögat och en något mörkare i ytterkant, färg och märke beror på vad dottern tröttnat på och gett till mig.
Mascara använder den som var på rea senast..
Eyeliner, alltid flytande med smal tip.
Ibland läppglans, någon enstaka gång rött läppstift.
Är det inte svårt att gå i högklackat?
Jo, jätte svårt så därför gör jag det ALDRIG! Har enbart högklackat om jag modellat annars är det gympaskor och kängor som gäller om det inte är sommar då går jag barfota.
Mina fötter behöver ha sin frihet 😄
Vad har du för underkläder?
Det är förstås så att en korsett eller formande underklänning ger en bättre silhuett men jag känner att jag spenderat alldeles för mycket tid i mitt liv på att försöka se smalare ut så idag satsar jag på att vara bekväm.
Jag använder ofta sportbehå eller någon annan mjuk behå med breda axelband, inga trosor som håller in eller annat obekvämt, bara "vanliga" trosor. Tights eller strumpbyxor har jag och ibland vid särskilda tillfällen tar jag på mig "fina tuttar" behån, en gammal trotjänare som är som gjord för mig.
Nej nu har jag skrivit nog för idag, och delat foton på mig själv så det räcker för en livstid!
Har lite frågor kvar som jag inte hunnit besvara här så det kommer väl något mer inlägg kanske i framtiden, Ha det gott/ AK
Varför blev det stopp på bloggen?
Svaret är en man...
Ja hur trist det än låter så är det sanningen.
Tanken med bloggen var att jag skulle kunna uttrycka mig fritt och slippa sociala mediers snäva algoritmer, att bli nerstängd, anmäld och bortplockad är fruktansvärt slitsamt och stressande.
Särskilt när jag livnär mig på att sälja min konst, syns jag inte får jag inga kunder, inga kunder... Det är extremt svårt att driva den verksamhet vi gör utan att synas och utan inkomst.
Hursom, jag startade bloggen allt var frid och fröjd tills en man fann den.
Denne man har fått ett osunt intresse för mig, han har vill jag vara tydlig med inte hotat mig eller så men hans besatthet upplever jag väldigt påträngande och obehaglig. Han började läsa bloggen och skicka låååååååååååååånga mejl, på FB och Instagram kan jag ju blocka honom men hemsidan vill jag ha offentlig, sjukt svårt att nå ut med info annars.
Sedan började han besöka gården.
Den här mannen är övertygad om att jag är en kuvad kvinna som i princip hålls fången av min man, han ser tecken på detta i allt jag skapar och skriver.
Jag har flertalet gånger försäkrat honom om att så inte är fallet, att jag älskar min man, att han är min trygghet i livet och min bäste vän.
Detta har jag enligt mannen blivit intalad av min hemska make att säga.
Lösningen är att jag ska fly till honom, han har erbjudit mig pengar för detta och förbereder min inflytt, får frågor om vilka blommor jag vill ha i rabatterna osv...
När han kom och såg Dreamgirl? utställningen tog det riktigt hus i helvete. Utställningen handlar om mitt egna förakt för min kropp och hur jag tillslut övervann det.
Enligt honom var utställningen ett rop på hjälp, han tolkade det som att det var min mans ord och tankar jag gestaltade, han var definitivt den ende att dra den slutsatsen.
I utställningen valde jag att enbart använda mig själv som modell för att förstärka orden, visar några exempel nedan.
Sista fotot av mig i utställningen som jag gjorde ihop med Jesper Forselius, visade min nakna kropp bakifrån, hur jag kastat alla masker jag burit fram till nu och blickar framåt mot en tid där jag vågar fullt ut vara just den jag är.
Här blir mannen som galen, varför visar jag inte hela min kropp?
Varför får man inte se kön och bröst?
Jag förklarar om och om igen vad fotot betyder för mig, att jag nu ser mig som fri från det mitt självhat tvingat mig bära under uppväxt, tonår osv..
Att mycket av min personliga resa är tack vare min mans orubbliga kärlek och stöd.
Allt detta går över huvudet på mannen, han är nu besatt av att se min nakna kropp.
Då tjat inte funkar och jag inte valt att fly med honom har han nu bytt taktik.
Han använder konsten emot mig, förslag efter förslag på konstverk med min nakna kropp kommer.
Jag kan ju rädda alla stackars tik tok tittande småtjejer från skönhetsstressen,
Jag kan väcka intresset för bevarandet av skogen om jag visar mig naken i den,
Jag kan läka andras trauman genom att visa min sårbarhet,
Jag kan ena och stärka kvinnor om jag vågar visa mig naken för dem.
Den sista idén har han gått igång rejält på, fått åtskilliga förslag på platser, vilka kvinnor som ska ingå (alla lokala konstnärer..) och vad vi ska göra.
Vi kan dansa i månsken, vi kan vinterbada för det är så vackert med styva bröstvårtor och rosiga stjärtar, sista förslaget jag fått är att vi ska gnida våra nakna kroppar mot varandra och på så sätt inspireras att göra konst.
Jag har inte nappat på något av förslagen, rätt nöjd med att hålla min kropp dold under kläder.
Jag har nu satt ner foten så hårt och tydligt man kan, jag har blockat honom där jag kan och förklarat att han inte är välkommen hit till gården mer.
Det har nu varit tyst i 2 månader så jag känner mig redo att göra ett nytt försök med bloggen.
Kommer bjuda på mina tankar, mitt arbete och så kommer jag svara på lite frågor, nästa inlägg blir just ett sådant. Då kommer jag berätta om mina kläder för många undrar över varför jag klär mig som jag gör, vart jag köper mina kläder, hur jag får dem att behålla färg och form år efter år och den fråga jag får allra mest,
HUR GÖR JAG NÄR JAG GÅR PÅ TOA MED EN SÅN UNDERKJOL???
Mitt trick visar jag på onsdag, och onsdagar är den dag som jag ska försöka ha som bloggdag under våren, varmt välkommen att följa med fram till sommaren!
Jag ligger på mitt golv,
som så mången gång...
Det är här det mesta händer, rent kreativt alltså.
Mina annars så ofokuserade tankar som far runt som irrbloss i hjärnan samlas när jag sjunker ner på det nästan 200 år gamla golvet ute i ateljén.
Att inte tänka alls är för mig det bästa sättet att få idéer och när jag ligger här och kikar på det som vid första anblicken kan ses som ett slitet innertak där limfärgen sedan länge flagnat börjar jag slappna av, andas och slutligen se.
I de flagor som finns kvar av färgen börjar mönster, former och figurer träda fram, olika varje gång förstås beroende på vart jag ligger i rummet och ur vilken vinkel jag tittar. Kanske är jag skvatt galen men jag kan roa mig länge med detta, blir nästan som om det spelas upp små skådespel för mig.
Idag har jag låtit bandet Tonskalv få ackompanjera det gamla takets föreställning, (tryck på bandnamnet om du vill höra) musiken, taket och den varma solen som strålar in i min vackra ateljé fick äntligen mig att lösa hur jag ska gestalta ett av de sista verken till min utställning MUSIK ÄR LIVET.
Så nu hänger ett lakan som jag färgat/målat för hand och vajar på tork i vinden, mina händer är blå trots x-antal tvättningar vilket inte är optimalt med tanke på att jag ska resa bort MEN värt det om jag lyckas få ur mig min inre bild av det jag vill förmedla.
Ska bli så spännande att sätta igång med motivet så fort det torkat!
I ateljén som även fungerar som mitt galleri omges jag av saker, böcker, foton, minnen och annat som på olika sätt inspirerar mig eller får mig på gott humör.
Kanske inte ger intrycket av en helt mogen och trendig person men det gör mig inget, det är jag som jobbar här och det är jag som ska må bra här och det gör jag.
Jag uppmanar alla att ta sig tiden att lägga sig på ett golv, på en mosse, en strand.. och blicka upp mot ett spännande tak eller en himmel med magiska moln.
Jag lovar du kommer gå ner i varv och när hjärnan inte längre går i spinn utan får vila medans du ser på skådespel kommer stora problem bli mindre och kanske lösa sig medans du drömmer dig bort en stund.
13/5 2024 Haddäng, Gnarp
GIVE AWAY
Idag har jag städat ur ateljén och hängt konst inför kommande KONSTRUNDA 9-11 maj kl.11-17.
Det hänger nu flera nya verk på väggarna och det finns en hel del nya smycken, kepsar och jackor att kika på eller köpa.
MEN här finns också några prints och akvareller som legat framme och blivit lite skadade så dessa vill jag inte sälja utan väljer att skänka bort dem istället. Skicka ett mejl till morvigart@gmail.com om det är någon av verken som faller dig i smaken, det är först till kvarn som gäller och ett verk per person. Du kan antingen hämta här hos mig i ateljén under konstrundan eller så postar jag OBS! Frakt tillkommer då (typ 20-30:-)
PRINT "Jag lyfter ögat mot himmelen" A3,
PRINT "Seven" A4
PRINT "Stark" 10X15 cm
PRINT "Gråter ett hav" 10x15 cm
PRINT "Nyckeln" 10x15 cm
PRINT "Jag lyfter ögat mot himmelen" 10x15 cm
AKVARELL "Modern" 20x30 cm
AKVARELL "Röd" 15x20 cm
Önskar er alla en härlig kväll och hoppas att vi ses under Konstrundan/
AK Gomes, 5/5 2023
Jag kallar honom Bertil...
1/5 2023 är dagen då jag startar mitt hittills största och galnaste konstprojekt någonsin, det kommer pågå ett helt år och förhoppningsvis bli till en utställning nästa sommar.
"Jag kallar honom Bertil" är ett projekt som fötts ur en ganska djup svacka jag befunnit mig i sedan i höstas. För mig har sociala medier och framförallt Instagram varit min väg att nå ut med och sälja min konst, för även om jag målar och skapar för att må bra behöver jag sälja för att ha möjligheten att fortsätta skapa och sommartid bjuda in både konstnärer och musiker till min kulturgård.
I höstas ändrades plötsligt mina förutsättningar drastiskt, snävare algoritmer och små eländiga människor som inte hade något annat för sig än att anmäla min konst skapade ett litet helvete för mig.
Mina inlägg togs bort, min konst fick/får inte längre synas den anses provocerande, pornografisk, kränkande och våldsam. Hur jag än försöker få de som bestämmer att verkligen se på min konst som i huvudsak består av fåglar och träd i form av kvinnor så lyckas jag inte få tillbaka mina inlägg.
När jag tillslut insåg att jag börjat ändra, anpassa mitt konstnärskap efter dessa algoritmer fick jag nog. Jag ska inte censureras, jag har rätt att måla det jag vill, förmedla det jag känner.
En kvinnokropp naken eller påklädd skrämmer inte mig, jag använder nästan alltid min egna kropp som referens när jag målar mina trädkvinnor. Alla timmar jag stått/står naken framför spegeln här hemma och tittar på min kropps valkar, linjer och runda former har fått mig att äntligen börjat aceptera och till och med gilla det jag ser. Alla år av självhat har börjat nå sitt slut och då ska banne mig inte någon algoritm få tvinga mig tillbaka in i mörkret igen.
Så vad gör man då?
Jag har till viss del gett upp sociala medier, jag kan inte dela min konst utan att bli anmäld eller begränsad så därför har jag startat denna blogg för att lite friare kunna dela det jag känner och skapar. Självklart gör det skillnad om andra gillar,följer, delar och kommenterar mina inlägg men jag känner mig inte bekväm med att "tigga" stöd, så under våren har jag funderat och funderat på olika lösningar på mitt problem.
Det var då han kom till mig, Bertil.
Vem han är och vad vi ska göra tillsammans under detta år kommer jag inte avslöja förrän 1 maj 2025 men det blir en djupdykning i varför just kvinnokroppen anses så farlig, varför vi kan se en manlig bröstvårta men inte en kvinnlig, varför ord som rör kvinnokroppen inte får skrivas...
Hoppas du vill följa mig längs vägen/
AK Gomes
"Det är farligt att bli vuxen"
Det är farligt att bli vuxen, sa farmor. Då måste man sluta leka och börja gå i kyrkan!
Farmor hävdade nämligen bestämt att det bara var gamla själar som hade ro att sitta still under en hel gudstjänst, tänk om det är fint väder? Inte vill väl Gud att du ska sitta inne och lyssna till någon gubbe som pratar alldeles för länge då? Nej han vill att du är ute och njuter av allt vackert och underbart som han skapat!
Vi njöt mycket farmor och jag och vi lät vår fantasi styra våra steg.
Jag kan verkligen sakna det, att göra galna och riktigt fåniga grejer ihop med någon, som att öppna en garderob och stiga in i hopp om att det magiska landet Narnia skulle gömma sig bakom kläderna. De flesta garderober som fanns här i byn på den tiden fick ett besök av oss vilket deras ägare var lyckligt omedvetna om.
Vi har rusat genom skogen efter en stackars skräckslagen hare, kanske skulle han visa oss vägen till Underlandet men tydligen är det bara kaniner som har den talangen.
Att öppna en ny bok från biblioteket var mycket mer spännande att göra med farmor, hon trodde nämligen benhårt på att vi en dag skulle finna en magisk bok som skulle ta oss till en annan värld...
Farmor väntar numer på andra sidan men hennes tankar och sätt att se på livet lever kvar i mig, jag tror att det är det som ger mig inspiration att skapa och mod att våga följa de stigar i livet som jag vill gå. Vi vet ju aldrig hur lång tid vi har kvar på denna sida så det gäller att ta vara på var dag som vi får.
Jag är kanske inte längre ser ut som den lilla prinsessa som lekte med farmor för 30-40 år sedan men på insidan är jag fortfarande den samma. Garderober undersöks, mattors flygförmåga testas, böcker öppnas med stor förväntan och jag spanar efter både drakar, vildvittror och förstås kaniner på väg mot Underlandet.
Här kommer jag dela med mig lite om mina äventyr, tankar, mitt skapande och min poesi du är varmt välkommen att följa med mig på min lite knotiga väg genom livet.
28/4 2023
AK Gomes Morvig Art
Haddäng, Gnarp, Nordanstig, Hälsingland
Page updated
Google Sites
Report abuse